Jag kan inte riktigt sätta fingret på vilka känslor som infann sig, utom en - rädsla. Hela min kropp fylldes av rädsla när jag såg min lilla hjälplösa son ligga på marken. Hela förloppet utspelade sig i måndags, alltså för 2 dagar sedan. Jag hade hämtat Alfons på förskolan som vanligt och vi tog en promenad bort till hästarna för att ge dem lunch. Väl framme gjorde jag ordning höet och så gick vi ner mot hagen. Jag lät Alfons stanna utanför till en början, men när han blev ledsen så tänkte jag att han kanske kunde stå brevid mig i hagen medan jag la ut höhögarna. Det har han ju gjort flera gånger förut och det har gått bra. Men när jag var mitt uppe i att lägga ut den ena högen hörde jag hur alfons illvrålade, jag vände mig om och såg honom ligga på marken medan Shenzi sparkade med framhoven på hans ansikte och mage. Det var det värsta jag varit med om, min lilla lilla älskling! Jag rusade fram fort jag bara kunde och tog upp honom, gick ut ur hagen och satte mig på marken för att trösta honom. När han efter en stund lugnat ner sig pekade han på shenzi, det var precis som att han menade att det var hon som gjort det. Efter det gick vi in till svärmor och svärfar så jag fick kollat igenom honom, han verkade okej, men för säkerhetsskull ringde jag Peter och bad honom komma hem så vi kunde åka till doktorn. Väl hos doktorn visade det sig att Alfons var helt oskadd, bara lite svullen i ansiktet som tur är. Men vilken läxa jag har lärt mig. Jag ska ALDRIG ALDRIG ta med honom in i hagen igen!! Jag kan säga att jag inte alls mådde bra resten av dagen, mitt samvete fick sig en ordentlig törn och rädslan var enorm!!

GRATTIS GRATTIS FRIDA & LENNIE TILL ER UNDERBARA LILLA SAGA

ÄNTLIGEN HAR LILLTJEJEN SETT DAGENS LJUS EN HÄRLIG LÅNGFREDAG

VI ÖNSKAR ER ALL LYCKA   

Vilken dag, vårsol och en riktigt go värme! Imorse promenerade vi till förskolan och när vi kom dit var Alfons kompis Alexander där. Han började sin inskolning igår, första dagen efter påsk. Och gissa om Alfons blev glad åt att se Alexander. Han visade de andra barnen direkt att Alexander är minsann Alfons vän. Ja det var så gulligt att se!

Tog efter det en promenad hem, vilade lite, åt osv tills det var dags att promenera tillbaka till förskolan för att hämta busgrabben. Kia fick gå med en långpromenad, vilket hon gillade väldigt mycket. Men vilka j*kla skitungar det finns, rent ut sagt. Jag satte kia med kopplet runt en lyktstolpe precis utanför förskolan och när jag hämtat Alfons och gick mot kia så såg jag hur en liten ungl*kel kastade en sten mot henne. Sen frågade den ena pojken till den andra " vet du vems den här hunden är?". Och förbannad som jag var så svarade jag att det där är min hund och man kastar inte sten på djur. Och så frågade jag om han ville att någon skulle kasta sten på honom!? (ja jag hade gärna velat kasta en stor j*vla sten på skitungen för han var tillräckligt stor för att fatta att man inte gör sådär) Ungen bara stod där och flinade, och jag svor och svor inom mig. Och vilka lärare sen att inte hålla koll...Tur att det inte var våra lärare!

Senare på eftermiddagen följde jag med Linnea och Fellow till Berits paddock här i hemsjö. Vi gjorde små övningen och fokuserade på att göra rätt och få gånger. Det blir ju så lätt uttjatat när hästen är så ung. Så vi började med skänkelvikningar åt båda håll, varvade med slutor och till sist gjorde vi några galoppombyten över en bom. Han var riktigt duktig idag, så han fick min äppelskrutt när jag hade ätit färdigt ;) klart killen ska ha nåt gott när han är duktig!